Med förundran har jag i KP läst om bristen på parkering i flera av kommunens nya bostadsområden. I ambitionen att minska bilåkandet, och även markbehovet, har antalet parkeringsplatser per lägenhet reducerats kraftigt under senare år. Det gäller både besöksplatser och platser för boendeparkering. Jag har i grunden stor sympati för målet minskad bilåkning men är kritisk till metoden. Framgångsrikt förändringsarbete brukar kräva både morot och piska, men i detta saknas moroten.
Hur kan man få människor att välja andra färdsätt än bil? Och hur skulle man till och med kunna få människor att avstå från egen bil? Och är det rimligt att tro att avsaknaden av parkeringsplatser leder till något av dessa ageranden? Snarare skapas irritation.
Kungälvs kommun är i hög grad en ”bilkommun”. Visst har vi gång- och cykelbanor, men den som tar en tur per fot eller cykel i Kungälvs centrala delar ser att biltrafiken ges hög prioritet. På det gamla busstorget finns en stor parkeringsplats som står tom nattetid men som dagtid är välfylld. Många som arbetar i centrum åker bil till jobbet. Stadshuset gissar jag är den största arbetsplatsen centralt. Detta trots att det är relativt lätt att ta sig dit med exempelvis buss. Men ändå väljer många bil, och förklaringen är enkel: bekvämt och ofta tidseffektivt.
Om nu piskan utgörs av färre p-platser måste moroten vara att ersätta bilfärden med något attraktivt; en stad mer på gång- och cykeltrafikens villkor, utvecklad kollektivtrafik och med begränsningar för biltrafiken. En lugnare och säkrare miljö, grön på sommaren. Kort sagt inbjudande. Men fortfarande med möjlighet att parkera någorlunda centralt. Men förändringen måste ske successivt men ändå konsekvent.
En annan åtgärd är bilpooler. För många som inte behöver bilen dagligen och kan planera sitt resande är lösningen attraktiv, inte minst ekonomiskt. Eller för familjer där andrabilen skulle kunna ersättas. Min egen bil står stilla de flesta dagar då jag bor centralt med gångavstånd till det mesta. Så visst har även jag funderat på bilpoolens fördelar.
Kollektivtrafiken kan också utvecklas. På en del sträckor skulle ”cykel-på-buss” kunna prövas, liksom utökad beställningstrafik där tidtabellstrafik är kostsam.
Sammantaget efterlyser jag ett mer modernt och konstruktivt arbete från kommunens sida. Gärna i dialoganda. Att styra människors resvanor genom uteblivna besöksplatser är en dålig metod som leder till stark irritation. Det är vi många som upplever. Kommunen kan bättre!
Olof Stenlund