Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vi har förlorat ett år av vår ungdom

Distansundervisningen påverkar gymnasielevers psykiska hälsa negativt skriver en elev på samhällsprogrammet på Mimers hus.

Sen distansundervisningen hade sin start i våras anser jag och många i min omgivning att elevernas psykiska hälsa påverkats negativt. Ungdomarna får inga rutiner vilket resulterar i att vår ork är betydligt lägre, och motivationen till allt runt om kring skolan även har brutits ner. Resultaten i skolan sjunker och drivkraften till att lägga den tiden som krävs är inte som den brukar. Genom att inte vara delaktig i det samhälle vi känner igen, att inte se hur vi vill utvecklas som människor. Detta gör det extremt svårt att hitta en motivation för att jobba för en framtid som man inte kan se.

När jag pratar med min vänner i min närhet så märker jag tydligt hur mycket denna situation påverkat oss. Den vardag vi haft innan har glidit otroligt långt ifrån oss. Många har stängt sig från omvärlden, andra har fått problem med ångest och hälsa, listan kan göras lång.

Vi har förlorat ett år, ett år av vår ungdom där vi skulle utveckla oss själva och lära oss nya saker. Vi skulle få uppleva det som vi alltid fått förklarat som "de bästa åren i livet". Det kommer att vara svårt att bygga upp det man nu förlorat. Relationer som vi tappat, motivationen som ska byggas upp och den sociala aspekten i att få tillbaka sitt sätt att föra sig bland sin omgivning.

Vi spenderar våra dagar stillasittande, och försjunkna i media som inte alltid påverkar oss till det bästa och våra rationella jag. Vi ser sidor av folk som speglar en förskönad verklighet, och som får oss att vilja vara någon annan eller leva ett annat liv. Att dessutom inte kunna träffa någon gör den bild vi ser av folk på sociala medier ännu mer verklig, det är det vi vet om, och det får oss att inte alltid uppskatta vår egen person.

Vi vet det, att andra har det värre och att vår situation hade kunnat vara betydligt sämre under omständigheterna. Men vi är desperata för en skillnad, och hoppas på att få se vår vardag tillbaka som vi känner igen den. Att komma tillbaka till rutinerna som gör oss till dom vi är.

Elev från samhällsprogrammet på Mimers Hus