Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arkivbild Bild: Ellinor Svensson
Arkivbild Bild: Ellinor Svensson

Vi arbetar för att ge skydd och mat åt våra pollinatörer

Signaturen ”hobbyekologen” förstår insändarskribenten LOJ och berättar hur grannar – utanför stadskärnan – tillsammans arbetar för att det ska surra rejält i fruktträden.

Signaturen LOJ undrar, med obehag i kroppen, var alla humlor, bin och andra insekter är. Jag oroar mig också för miljöförstöring, och människans framfart. Vi ödelägger åkrar, skräpar ner, köper billig mat utan tanke på konsekvenserna för naturen, och vi har så bråttom till allt så att vi inte ser.

Men, jag vill ge lite tröst i obehaget. På landet, utanför Kungälvs stadskärna, där finns humlor och bin. I blomningstid surrar det i fruktträden så att det hörs igenom ljudboken i hörlurarna. Här är rätt gott om humlor i olika former, vi har samägda bikupor och en granne har vilda murarbin i sitt tomma kaninhus. Fruktträden dignar av växande äpplen och plommon, och bärbuskarna frodas.

Bland grannar och vänner delar vi på blomplantor och fröpåsar, allt för att plantera många olika blommor, träd och buskar, som ger skydd och mat åt våra pollinatörer. Även min gräsmatta klipps numera av robot, men den klipper högt, och låter därmed vitklövern och brunörten klara sig undan länge. Kanterna mot hagarna förblir oklippta. Vi har fått vägföreningen att skydda vägkantsfloran tills efter midsommar, vilket låter många blommor hinna blomma klart, och rotsystemet binder därmed ihop gruset så att vägbanken blir mer hållbar. Vi sprider ut hemmaplockade blomfrön i nya diket längs cykelbanan i hopp om att förvandla ett litet hörn av världen till en plats av mångfald och liv.

Med en dåres envishet får man ändå försöka göra det man kan. Men jag förstår signaturen LOJ, och känner också obehag för vad vi gör med vår planet.

”hobbyekologen”