Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vem tackar mig för att jag slits emellan?

Jag älskar mitt jobb. Men visst älskar jag mitt barn mer. Vem tackar mig för att jag slits emellan? Är det detta som kallas livet? Det skriver signaturen ”Mamma Lisa”.

Detta är en insändare. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att välja mellan sitt jobb och sitt barn. Det borde vara enkelt...

Ångesten river i bröstet och jag hatar mig själv. Hatar att jag åker till jobbet. Att jag väljer jobbet idag igen. Jag åker för att jag inte alltid vill vara den som misslyckas. Som inte får ihop vardagen. Som är sjukskriven. Som inte orkar...

Jag älskar mitt jobb. Men visst älskar jag mitt barn mer. Vem tackar mig för att jag slits emellan?

Är det detta som kallas livet?

PS: "Skolan ger inte mitt barn det hon behöver - jag vill bara få vara mamma" i KP 21 nov 2021 och den senare uppföljande artikeln i KP av Camilla Walldén i dec-21. Nu är min dotter hemma på heltid, det jag befarade om hon inte skulle få rätt anpassningar och stöd. Hon har fortfarande inte fått rätt till "Särskilt stöd" i skolan. Jag ifrågasätter skolans kompetens och intresse av att hjälpa elever med särskilda behov och hög frånvaro. Jag vet att jag inte är ensam. Inte i Sverige och inte i Kungälvs kommun. Varför?

/Mamma Lisa

LÄS OCKSÅ: Mamma till barn med adhd: ”Rädd att hon ska bli hemmasittare”

LÄS OCKSÅ: Skolan ger inte mitt barn det hon behöver - jag vill bara få vara mamma