Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Arkivfoto
Bild: Arkivfoto

Vad ska vi göra för att rädda mångfalden?

”Jag erinrar mig den tid då jag hade villa och trädgård och kunde stå under körsbärsträdet i blom och höra surrandet (likt ljudet från en Formel I-tävling på avstånd) från trädets vita krona. Var är dessa varelser nu?”, skriver LOJ.

Jag sitter denna soliga junidag på min altan omgiven av färgsprakande blommor i rött vitt och blått och runt knuten en ganska stor blossande röd rododendron.

Jag gläds över den blomsterprakt jag lyckats åstadkomma detta nådens år. Jag sitter där och bara njuter av naturens gåvor (även om de kostat mig en massa pengar).

Plötsligt vaknar jag upp när jag beskådar mina blommor och en tanke slår mig: Det finns inga flygfän någonstans i min närhet. Inte en enda liten humla, bi eller något annat litet kryp har lockats av min blomsterprakt.

Jag får en obehaglig känsla av att det jag ser är något stort och märkligt, en uppenbar förändring av själva livet och den värld, där jag så länge levat i symbios med naturens alla varelser. Jag erinrar mig den tid då jag hade villa och trädgård och kunde stå under körsbärsträdet i blom och höra surrandet (likt ljudet från en Formel I-tävling på avstånd) från trädets vita krona.

Var är dessa varelser nu? Jag har, som förmodligen många andra tagit del av miljödebatten, men jag har inte personligen upplevt varken den globala uppvärmningen eller utsläppen av växthusgaser eller annan miljöpåverkan.

Så plötsligt blir jag varse något som får mig att begrunda vad vi människor gör med den jord vi fått att leva på.

Kanske är det så att min iakttagelse bekräftar vad forskare framfört om utrotning och hotet mot mångfalden av växter och djur i vår natur.

Jag är den som tror på vad de säger, men vad gör vi?

LOJ