Jag var ute måndagen den 16 maj 9.15 och gick bakom Mimers sporthall vid den gröna plastplanen.
Jag ramlade och blev liggande en liten stund. Minst två personer gick förbi och brydde sig inte.
Empati och mänsklighet är inte alla förunnat. Men så kommer Gustav och undrar vad som har hänt. Han hjälper mig, upp, följer med en bit mot vårdcentralen.
Han går till skolan och jag går till centrumpraktiken. Dom kan inte hjälpa mig. Jag går hem.
Tack Gustav – dina föräldrar kan vara stolta över dig.
Jag fick en blåtira och trasiga glasögon. Annars mår jag bra.
ANNONS
Tack Gustav!
Ralph Lundblad, 75 år