Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Många äldre har under pandemin inte haft någon som har kunnat hjälpa till och byta glödlampor, ta in ved, sätta upp julpynt och så vidare, skriver Martin Ottosson. Bild: Thomas Kienzle
Många äldre har under pandemin inte haft någon som har kunnat hjälpa till och byta glödlampor, ta in ved, sätta upp julpynt och så vidare, skriver Martin Ottosson. Bild: Thomas Kienzle

Nya tider kräver nya lösningar

Vi måste kunna tänka utanför boxen för att finna en lösning på det som följer i coronaspåren – arbetslöshet och isolerade äldre, skriver Martin Ottosson.

Detta är en insändare. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I coronans spår har många människor blivit arbetslösa. Den långsiktiga lösningen på detta problem är starka och välmående företag, företag som behöver personal. Detta är ingen quick fix.

I coronans spår har vi även många äldre blivit isolerade, och mitt förslag nedan gäller inte bara äldre som i dag har hemtjänst.

Dagens hemtjänst fokuserar på livsuppehållande åtgärder, så som: värma mat i micron, diska, sätta på och ta av stödstrumpor, tömma bäcken, hjälpa till med toalettbesök, samt ge medicin. I vissa fall kan man även få hjälp med städning.

I vanliga fall så räcker kanske detta, det kanske rentutav är det enda vi som kommun har råd att erbjuda. Men nu är det inte normala fall.

Många äldre har inte träffat barn och barnbarn på över ett år. Något som bland annat kan ha inneburit dels ett minimalt socialt umgänge, men även en massa praktiska saker.

Ingen kan hjälpa till och byta glödlampor, ta in ved, sätta upp julpynt, göra rent akvariet, ge hunden medicin, laga en riktig måltid (ej värma helfabrikat i micron), mm, mm. Alltså saker som har med livskvalitet att göra.

Visst kan man köpa dessa tjänster, men vilken pensionär har råd att anlita någon för alla dessa behov?

Varför hjälper inte hemtjänsten till med dessa ofta basala saker? Ja, varför? Jo, den enkla anledningen är att det inte är deras (vårt) ansvar. Det ligger ett märkligt ekonomiskt tänk bakom detta, men det är en annan fråga.

Så vad kan vi göra åt detta?

Om vi börjar med dom arbetslösa, så kan vi ge dom titeln vårdbiträde och ett timvikariat inom hemtjänsten. Skillnaden på dessa personer och den ordinarie personalen skall vara att dessa personer skall ha andra befogenheter. Dom skall exempelvis kunna få hjälpa till med att gå ut med hunden, ta in en korg med ved, steka en köttbit och koka potatis.

Detta har vi inte råd med. Jasså, har vi inte? Vad kostar varje person som går in i långtidsarbetslöshet och riskerar att hamna i en destruktiv spiral? Vad tjänar man på ett bättre psykiskt mående hos dom äldre?

Lönekostnaden flyttas från staten/a-kassan till kommunen. Staten har redan kompenserat kommunen för ökade kostnader i och med coronan. Det går säkert att lösa ytterligare kompensation för en sådan här lösning om den goda viljan finns.

Martin Ottosson

Timvikarie inom hemtjänsten

Företagare

Politiker i Utvecklingspartiet