Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Arkivfoto
Bild: Arkivfoto

Hög tid att bevara unika områden i Kungälvs Kommun

Bernt Peterson undrar vem som gagnas av att kustnära områden exploateras för utbyggnaden av VA i kustzon?

Detta är en insändare. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Är utbyggnad av VA i kustzon ett godtagbart skäl till exploatering av unika kustområden? Varför gör vi detta? Vem tillför resurserna?Vem är det bra för?

Vilken form av förändring är hållbar och realistisk? Kommer nutida och framtida generationer uppskatta exploateringen? Kommer djur och natur som inte kan försvara sig, försvaras av människan?

Följande är några exempel som kommunen själv skrivit om i utredningar samt dokument i ÖP2010 angående konsekvenser i samband med exploatering i kustnära orter:

• Segregeringen förstärks

• Begränsningar i friluftslivet och för djur och natur

• Utökad trafik med trafiksäkerhetsproblem på grund av så kallat 2-bilsberoende orsakat av bristfällig kollektivtrafik och vägkapacitet

• Landsbygdens karaktär förvanskas

”Vem gagnas” har man också frågat sig, kanske det är den mest intressanta frågan.

I samband med utbyggnad av VA i kustzon föreslås exploatering i unika kustnära områden i motsats till rådande grundprinciper att bygga inifrån och ut anpassat till befintlig infrastruktur.

VA i kustzon bygger på att dricksvatten från Diseröds reningsverk pumpas ca 30 km västerut där det bland annat används för att spola toaletter och sedan pumpas vidare ca 50 km söderut till Ryaverket i Göteborg. Att denna lösning ska vara hållbar även i framtiden verkar inte rimligt eller troligt. Kostnaden för VA belastar samtliga invånare i kommunen, men gynnar en begränsad kategori; de som har råd att bo i kustzon. En tveksam fördelning av gemensamma resurser.

Konsekvensen för dem som nu har fritidshus i kommunen är att kostnaden blir så hög initialt och även löpande att många tvingas sälja sina fritidshus. Den accelererande kostnadsnivån gör att det finns permanentboende som blir fundersamma omkring ekonomin när de också blir involverade i kommunalt verksamhetsområde för VA.

Är detta eftersträvansvärt? Ett relevant exempel kan nämnas. På ett möte i kommunhuset 2017 uttryckte en ledande politiker att ”den politiska ambitionen är att Kungälvs kommun inte ska bli en av de 10 dyraste kommunerna” när det gäller VA. Nu är man där, trots ambitionerna. (Källa: Svenskt Vatten). Och dessutom aviseras årliga kostnadsökningar för VA! Budskapet är tydligt: Vår kommun bryr sig inte om vad det kommer att kosta och hur det drabbar människor!

När ledande politiker dessutom sanktionerar ett försvagat strandskydd blir graden av exploatering en huvudfråga och avgörande faktor för hur man kommer att förvalta och framtidssäkra det gemensamma arvet som tyvärr är allvarligt hotat.

Bernt Petersson