Det gamla partiet

Olof Stenlund reflekterar i ett debattinlägg om Liberalernas historia. Hur han tycker att ett gammalt politiskt parti tappade sin grundläggande ideologiska kompass.

ANNONS

En gång var det gamla partiet stort. Inte bara ifråga om röster utan kanske framförallt i kampen för de stora frågorna; demokrati, yttrandefrihet, allmän och lika rösträtt. Under krigsåren på 1900-talet fick partiets frågor stöd av många tongivande journalister och författare som med oräddhet motsatte sig auktoritära krafter. Då blev de kritiserade och ibland hotade, men senare hyllade. Nu har de nästan glömts bort.

Med åren blev de ideal som en gång var utmärkande för partiet självklara för de flesta av oss. Och partiet minskade med tiden i storlek. Det blev så småningom väldigt litet. Men ett nytt litet parti blev samtidigt större. Och det partiet utsåg det gamla partiet till sin huvudmotståndare. Så blev det nya partiet så stort att en ny regering kunde bildas och i den fick det gamla partiet trots allt vara med.

ANNONS

Det nya partiet tyckte inte om kritik men kritiserade ivrigt andra. När det stora partiet ville veta vilka som lämnat stöd till en känd naturskyddsförening, eller påstod att en känd människorättsorganisation var oseriös och inte borde få bidrag, trodde många att det gamla partiet skulle reagera. Eller kanske när det stora partiet menade att samer och judar inte tillhör den svenska nationen. Eller när människors vandel ska granskas. Men icke. De en gång så stora frågorna hade tydligen krympt.

Nu hände ju detta inte bara i landets maktcentrum utan också i många kommuner. Det gamla partiet tycks nu mena att det nya och stora partiet inte är så farligt. I rätt frågor kan man säkert komma överens och då särskilt om de stora frågorna liksom tonas ner. Och vips sitter man vid samma bord, och man tycks till och med trivas tillsammans.

Det finns skäl att påminna om vad en av de ”orädda” skrev under ofärdsåren:

”Den förnumstige fatta aldrig den djupa innebörden i ordet: vad gagnar det en människa att vinna hela världen, om hon förlorar sin själ.” (Torgny Segerstedt, 1940)

Olof Stenlund

Kungälv

LÄS MER:Hur kunde Liberalerna i Kungälv så helt tappa kompassen?

LÄS MER:Att rösta blankt är även det ett aktivt val

ANNONS