Replik på insändaren: ”Ett vittnesmål från en sjukhuskorridor” (13/1):
Det är inte min sak att svara på LOJ:s inlägg i K-P den 13 januari - Ett vittnesmål från en sjukhuskorridor - men några reflektioner kan ändå vara på sin plats.
Att den offentliga sektorn lider brist på resurser är alldeles uppenbart. Under tiden från 1990 fram till idag har skattekvoten minskat med åtta procentenheter enligt Ekonomifakta. Om en procent av Bruttonationalprodukten motsvarar ca 60 miljarder är det 480 miljarder mindre i statens kassa. Stora summor har överförts från den offentliga sektorn till privat konsumtion. Detta har sina konsekvenser, särskilt inom sjukvården.
Det är främst de borgerliga partierna som stått för dessa skattesänkningar. Den nuvarande regeringen Kristersson hade inte ens hunnit sätta sig på sina departementsstolar innan det kom ett skattesänkningsförslag. Lägger man därtill ökade kostnader för Försvaret så är det inte svårt att räkna ut konsekvenserna. Den sociala sektorn blir lidande.
Det är med offentliga utgifter som med privata. Man får betala vad det kostar. Ett dygn på våra sjukhus kostar en bra bit över 10.000 kronor enligt en uppgift som jag fått från Region Väst. Det klarar vi av. Det är skönt att vi som enskilda inte står inför kostnaden för t.ex. en operation utan att den bärs solidariskt genom skatten. Men pengar behövs.
Det finns ingen annan lösning än att höja skattekvoten. I boken "Girig-Sverige" visar Aftonbladets ekonomiske journalist Andreas Cervenka, att det finns stort ekonomiskt utrymme i den översta 10-delen av befolkningen och som har enorma inkomster men betalar låg skatt, ofta under 20 procent - om de inte ger sig av till skatteparadisen och betalar noll. Allt medan de nedersta 10-13 procenten av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
Det behövs fler vårdplatser men det behövs också fler händer i vården. Och högre löner för att kunna konkurrera med den privata sektorn. En gång i tiden ansågs lönen i stat, landsting och kommun vara liten men säker. Så är det inte längre. Nu har vården att konkurrera med industrins löner.
Det finns också en annan faktor att ta hänsyn till. Vi lever längre och unga människor går längre tid i utbildning. Åren svenska folket arbetar och betalar skatt krymper.
Med vård. skola och omsorg är det som med en symfoniorkester. Den kan inte spela fortare. Det talas om rationaliseringar inom vården genom ny teknik. Men jag vill inte ha en kall stålhand som stryker min kind när jag håller på att dö.
Så är det också med vår internationella solidaritet. Det är en skam att världens rika nationer inte kan ge FN och dess underorgan, som t.ex. Unicef, större resurser. Barn far otroligt illa. Men, som det står i Predikaren (11:1), Sänd ditt bröd över vattnet ty i tidens längd kommer det åter.
Evert Svensson
F.d. riksdagsledamot (s)
F.d. ordförande för Broderskapsrörelsen,
nu S. för tro och solidaritet.
LÄS MER:Vad innehåller luften i Kungälv?
LÄS MER:Många säger upp sig för att vi inte kan ge patientsäker vård