Kungälvs kommun har en stark ekonomi, det är bra.
Vi gör ett rejält överskott och går stärkta ut ur pandemin, det är bra.
Kronor och ören är en bra enhet och måttstock i många fall, men skall kommunal verksamhet i första hand mätas i pengar?
Solberga skolenhet tvingas säga upp 7 barnskötare och elevassistenter.
Mimers utsätts för stora besparingskrav. Klassrummen är avsedda för knappt 30 elever, nu går det 32 elever i vissa klasser, något som skall utökas till 33 nästa läsår. Distansstuderande gymnasieelever får ingen skollunch, osv. Allt detta i ekonomins namn, en ekonomi som överträffar budgetmålen och som är mycket stark.
Detta är INTE bra!
Visst är det viktigt att lämna över en ekonomi i balans till nästa generation, men vad hjälper det om nästa generation inte får förutsättningarna att förvalta den?
En generation där många går ur gymnasiet med ofullständiga betyg. En generation där det inte är en självklarhet att alla kan läsa och skriva.
En generation där många riskerar att hamna snett tidigt i livet.
Kommer överskottet vi lämnar efter oss att räcka för att nästa generation skall bryta den trenden?
Vad kostar varje ungdom som hamnar snett i livet.
Är det inte bättre att se till att nästa generation är väl rustad för dom utmaningar som väntar dom?
Kungälvs kommun börjar mer och mer likna ett aktiebolag.
Frågan är vad aktieägarna förväntar sig för utdelning, personligen tror jag att skolan är en av sakerna som står högst på önskelistan.
Kanske är det dags för en lite mjukare politik och se mer till människor än till siffror.
Martin Ottosson
Utvecklingspartiet