Sedan jag och Ove Wiktorsson skrev om strandrätt och aktivism har en intressant debatt tagit fart, tack för alla svaren, de kräver en replik.
Under tio år i offentlig tjänst lät jag aldrig mina politiska åsikter påverka mitt jobb. Baserat på 25 år som politiker bedömer jag att de allra flesta tjänstemän lämnar sina politiska åsikter hemma och är partineutrala på jobbet, men jag har naturligtvis sett undantagen. Vi lämnade tre exempel på aktivism i vår insändare. I två av exemplen har strandskyddsaktivisterna fått en uppläxning, rättstillämpningen har gett fastighetsägarna rätt och begärd byggnation är nu utförd eller på gång. Här har vi har kvitto på aktivism.
Man kan beskriva aktivism som individers och gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att påverka, eller göra motstånd. Aktivism har sin plats i demokratin, men aktivism som bryter mot tjänstemannakoden om opartiskhet är skadlig och odemokratisk.
Debatten har, också, handlat om översvämningar och färjor. Visst, klimatkrisen ger oss alla ett ansvar att handla men det är en annan, och viktig, debatt om vad vi till exempel personligen kan göra. Jag lämnar därför den debatten därhän nu men konstaterar att i stora delar av Sveriges glesbygd är det inte stränder som saknas utan jobb, t.ex. naturturism och strandnära turism, motarbetad av strandskyddsaktivisterna.
I debatten noterar jag bara en person som skyltar med sin ideologi (förutom jag och Ove), det vore intressant att få veta vad andra partier tycker.
Någon skribent sammanblandar mig med Liberalerna i Kungälv. Jag har varit liberal sedan jag såg Bertil Ohlin på TV på 1960-talet. I Sverige finns det liberaler i flera partier; Centern, Liberalerna och Socialdemokraterna rymmer liberala tänkare.
Håkan Olsson
Liberal