I Karin Henrikssons krönika den 9 september kunde man läsa att två för Kungälv viktiga institutioner kommer att gå i graven – Kexfabriken och Fars hatt. Listan känns dock tyvärr inte fullständig. Jag vill påminna om den fina Västra Gatan som i princip har gått i graven. Kungälv har en gång varit känt i regionen som en trästad med många bevarade gamla hus och en fin affärsgata i en mysig miljö. En liten stad med själ! Karin skrev så träffande och med vackra ord att ”stora sjok av stadens själ kommer att fladdra iväg, lösas upp”. Det är precis så det känns.
Hur tänker stadsarkitekten och kommunens planavdelning kring utveckling av staden? Stadsutvecklingen bör utveckla det fina i en stad. Det mindre fina ska fräschas upp. Nya områden ska utvecklas lagom varsamt med respekt för omgivningen, för framtida generationer och för naturen.
Staden försöker förtvivlat att sätta sig på kartan i konkurrens med andra kranskommuner. Man bygger ett brunt 23-våningshus som påminner om ett virus. Man har byggd Kongahällacenter som skulle kunna stå i vilket industriområde som helst och som dödade Västra Gatan och delvis Fars hatt. Och så har man byggt flera starkt förtätade kvarter bredvid köplådan i princip utan något grönt, utan dagsljus och framför allt utan liv. Har läsaren upptäckt hur oroväckande få personer som rör sig på kvarterens innergårdar eller på gatorna i detta område? Förståeligt eftersom det ju inte finns någon anledning att uppehålla sig längre än nödvändigt i denna fyrkantiga betongmiljö. Det är faktiskt så att dessa kvarter framhävs av svenska arkitekter och stadsplanerare som ett misslyckat exempel på förtätning. Grattis och tack till Kungälvs stadsarkitekt.
Är ytterst inte stadsarkitekten ansvarig för stadsutvecklingen? Vad är det som vi Kungälvsbor har gjort för att förtjäna en stadsplanering på så låg nivå? Jag är verkligen besviken över att se hur Kungälv monteras ner och byggs sönder bit för bit.
//Vill ersätta stadsavveckling med stadsutveckling