Redan när jag läser rubriken (”Att hyra äldreboenden och förskolor ger lägre kostnad”), till Anders Holmenskölds replik i KP 26 juli, blir jag mycket besviken. Den ger sken av att vara en sanning, när det gäller nybyggnationer i kommunen. Jag förstår att A.H. ännu inte läst boken Girig-Sverige av Andreas Cervenka, men varför inte göra ett försök. Denne forskare kan väl inte ha helt fel i sina beräkningar. Cervenka hänvisar till exempel till Kommuninvest, som sköter Sveriges kommuners upplåning och som också granskar hela lånecirkusen. I deras rapport från 2021 står det bland annat ”Ibland utvecklas argument om att kommuner och regioner inte kan investera och äga mer utan istället måste välja att hyra. Detta missförstånd är att beklaga.” Även Kommuninvest kommer fram till att det på lång sikt är en mycket bättre affär att äga än att hyra. Trots detta gör många politiker tvärtom, tydligen också våra egna i Kungälv!
A.H. tycker i sin replik att det är meningslöst att göra jämförelser, när det gäller alternativen låna/hyra. Offentliga investeringar i egen regi drar alltid iväg, medan andra aktörer oftast gör det mer rationellt. Är det resonemanget inte att nedvärdera den egna förmågan? Det finns väl en byggnadsnämnd och många andra kloka personer anställda i kommunen.
Vad A.H. menar med att egen projektering medför en organisation, som ofta finns kvar efter avslutat projekt är svårt att förstå. Skulle detta vara något negativt? Det borde väl istället vara tvärtom, en stor investering på alla sätt.
I slutet av A.H.-s replik verkar det finnas en önskan om att utveckla egna processer kring byggnation och förvaltning, för att få fram bättre ekonomiskt hållbara lösningar. Ändå en ljuspunkt i tankegången! Frågan blir i alla fall: Hur mycket pengar har gått till spillo innan kommunen blir färdig med den processen? Potential verkar ju finnas. Jag hoppas att A.H. kan ge tydligare svar om att låna/hyra, och inte bara komma med oklara formuleringar!
Ifrågasättande Kungälvsbo