Tänk om jag kunde få vara bara mamma till mitt barn. Mitt sköra barn - så känslig för krav och kritik. Så känslig för stress och stimuli. Mitt barn som ser och upplever världen på ett annat sätt än vi andra, fast det inte syns på utsidan. Men på insidan beskriver hon en värld av kaos, en värld där 30 tankar ständigt är i rörelse - samtidigt. En värld som helt saknar filter - där hon suger åt sig av precis allt som händer runt omkring utan att kunna värja sig. Och jag är inte där och kan skydda henne. Hon har skolplikt. I en skola som inte möter henne där hon är... Som inte ger henne det hon behöver. Hennes funktionsnedsättning (Adhd) syns inte men hon beskriver det som att hon inte fungerar. Hon är 13 år!
Jag vill vara hennes mamma.
Jag vill vara den som lyssnar, den hon kan berätta allt för. Jag vill vara den som kan trösta och ge kloka råd. Jag vill vara den hon kravlöst kan umgås, skratta och slappna av tillsammans med.
Istället ber jag henne ta fram skoldatorn. Nu ska jag hjälpa henne att ta igen allt hon missat i skolan. Jag ber henne logga in i Class room, jag dukar fram fika och pratar med låg röst. Jag pratar positivt om skolan/lärarna och om lärandet.
Ändå exploderar hon framför skoldatorn, hon skriker, gråter och svär. Hon vägrar. Kraven tar kål på henne. Kraven tar kål på mig. Jag orkar inte. Jag gråter när jag vaknar. Jag gråter när jag somnar. Hur länge ska jag orka?
Jag vill bara vara mamma!
//Lisa