Det är advent, ankomst, Jesu som ett nyfött barn i Betlehem för lite mer än 2000 år sedan. Vi ger varandra julklappar. Det minner om den största julklappen, nämligen Jesu födelse. Vi hör julsångerna i kyrkor, kapell och på marknadsplatserna. Sångerna är oss bekanta.
Denne Jesus. Vem var han? Och vad ville han? Jesus själv summerar: ”Allt vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig.” Det är hans avskedstal till folk som under tre intensiva år följt honom längst Palestinas dammiga vägar. Han ger några konkreta exempel, för att citera miljöaktivisten och biologen Stefan Edman i tidningen Bohusläningen här till jul - mat och dryck åt den hungrige och törstige, tak över huvudet för de hemlösa, besök hos människor som är sjuka eller sitter i fängelse. En enda sak räknas - omsorgen om varandra, särskilt om de mest utsatta. Här tänker jag på ”Kontakten” Kyrkornas arbete tillsammans med Kungälvs kommun och Kungälvsbostäder för dessa som behöver lite extra omtanke. Det är ett arbete i Jesu anda.
I Sverige idag, skriver Edman, är pengar, prestation och position för många en viktig del av livets guldkant och mening. Men Jesus vänder upp-och-ner på våra värdeskalor. Störst är den som är den andres tjänare!
Dit hör också politiken. Ju färre antal fattiga ett samhälle har, ju bättre förstås. Det är helt i Jesu anda. Men inget samhälle kommer någonsin att bli så bra att inte ”Kontakten” och liknande behövs, som Stads- och Räddningsmissionen, Frälsningsarmén, Sociala Missionen och Hela Människan. Och internationellt - Röda Korset Rädda Barnen, UNICEF, Svenska Kyrkans Act, Pingströrelsens PMU, Equmeniakyrkans och övriga frikyrkors stora arbete utomlands. Olof Palmes Internationella Center.
Så är det bara.
Men höj framöver också det officiella biståndet till fattiga folk och länder. Ge minst en hundradel av vår Bruttonationalinkomst/BNI. Överge inte enprocentmålet!
Det får vara min slutkläm.
Evert Svensson
F.d. riksdagsledamot
LÄS MER:Vår skattesänkning blev inte av